söndag 1 mars 2009

Vad är det vi äter egentligen?

Jag har blivit hjärntvättad efter att ha läst boken Den hemlige kocken. Lusläser alla innehållsdeklarationer: vad innehåller egentligen färdiga köttbullar, buljongtärningar, riskakor, frukostflingor och pulvermos?

Nu ska det bli riktig mat här hemma, är tanken, även om jag ännu inte känner mig riktigt redo att ställa mig och rulla köttbullar till Minna istället för frysta Findusvarianter (jag som inte ens äter kött själv, men har lyckats få en köttoman till dotter).

Min lyxmatkonsumerande man gottar sig lite åt min nya hang-up. Han har köpt hem en flaska äkta balsamvinäger åt mig, på utförsäljning från en delikatessbutik, och den smakade jag igår. Hm... balsamvinäger från Zeta är ljusår ifrån denna version. Jag har liksom aldrig förstått det där med att droppa stickig vinäger på färska jordgubbar, som vissa tyckt är en så god kombination. Men med den äkta versionen som ingrediens förstår jag.

Jag citerar ur boken:

Aceto balsamico di Modena låter autentiskt men i stort sett all balsamvinäger som bär denna imponerande beteckning är vanlig vinäger som blandats med druvmust och färgats med brun karamellfärg.
Och så här gör man den äkta varianten, som inte görs av vin:

Utgångspunkten är istället den färska druvmusten som under tolv till tjugo timmar långsamt kokats i öppna kopparkittlar tills den blir något trögflytande. Under kokningen reduceras musten till hälften eller en tredjedel av sin ursprungliga volym. Därefter tappas den på träfat eller ståltankar för att jäsa under två till fyra år, varefter själva lagringen tar vid. Äkta balsamvinäger, aceto balsamico tradizionale, måste vara minst tolv år gammal och tillverkas endast i Modena och Reggio Emilia. Den långa lagringstiden, då merparten av vinägern dunstar bort, förklarar det höga priset och den ljuvligt koncentrerade smaken.
Visst, detta handlar om lyxkonsumtion. Intressantare är väl egentligen vad vi till vardags stoppar i oss av färgämnen, modifierad stärkelse i diverse lightprodukter, kött som är uppumpat med saltlösningar och bröd som knappt fått jäsa. Varför äta äcklig mat, när man kan äta god?

Tankarna är ju inte nya. Under min extrema hälso- och miljömedvetna period, sisådär -92 till -96, läste jag massor om ekologisk odling, näringsvärden, djurindustrier och mathantering. Men det har legat lite i träda och jag har fallit offer för Keldasoppor och andra bekvämlösningar. Nu är jag tillbaka - och många andra. Kanske får vi fler äppelsorter i affärerna så småningom?

Läs boken. Eller gå in och läs på www.hemligekocken.se och www.aktavara.org.



2 kommentarer:

Martina sa...

Tack för detta inlägg. Äntligen fick jag veta hur RIKTIG balsamvinäger görs. Själv har jag inte riktigt fattat problemet eftersom jag älskar "skräpbalsamvinäger" också och några droppar då och då verkar inte påverka min hälsa till det sämre direkt. Men ändå intresserad av att förstå vad det är man BORDE få egentligen. Kanske ska testa lyxvarianten oxå snart..

Marie sa...

Jag tycker mig ana viss ironi i ditt inlägg. :-) Självklart går inte världen under av några droppar falsk balsamvinäger, och det är inget måste att köpa dyrsorter. Men jag fascineras av hur mycket vi stoppar i oss i tron att det är något annat än det verkligen är.
Jag vill ha bröd som är bröd, som har fått jäsa på riktigt och inte med några dundersuperkurer som får det att jäsa på några minuter. Och står det att jag köper jordgubbskräm så vill jag att det ska finnas jordgubbar i den.
Å andra sidan har jag inte slutat äta quorn ännu, och finns det något mer konstgjort än det...