För framåt

Idag blir han tio månader, min bebis. Åla kan han i en fart folk häpnar över, krypa kan han och stå kan han. Men att sitta på rumpan, utan stöd, har han inte fattat vitsen med. Bvc ska nu skicka remiss till sjukgymnast, för att vi ska få lite sitt-träningsövningar.

Orolig är jag egentligen inte. Minna var också rätt "sen", hon satt utan stöd vid ganska precis 9 månader. Däremot är det rätt påfrestande att hela dagarna springa och rädda Gabriel som står och ropar på mig någonstans. När han har ställt sig upp kan han inte komma ner.