Nu är han sjuk igen, febrig och eländig, lillplutten. Tre ynka dagar hann han gå på dagis efter avslutad penicillinkur som påbörjades vid senaste sjukhusbesöket (tredje gången på akuten denna höst).
Jag tycker att han ramlar mycket utan anledning, och de har till och med sagt det på dagis. Att han är snubblig. En riktig fena motoriskt har han väl aldrig varit, är mycket mer inne på att kommunicera, men ändå. Jag kan inte släppa det där med fästingbettet. Om det satt sig på nervsystemet, på något sätt? Om det är det som gör att han åker på en massa infektioner hela tiden?
Att på morgonen ha en kille på skötbordet som säger "icin! jaaaa!" på eget initiativ är bara sådär kul. Men det verkar inte vara någon fyrtiogradersvariant denna gång - peppar, peppar. Kanske slipper vi sjukhuset.
På måndag (om det inte blir sjukhusbesök innan dess) ska vi ringa vårdcentralen och fråga om vi behöver göra någon form av immunförsvarsutredning, som de faktiskt var inne på redan vid vårt andra akutbesök. Tredje gången var jag lite för stressad inför skrivarkursen för att ens fundera på det.
Nu sover han inne hos sin snarkande pappa. Sängen uppallad på tyska ordboken respektive svensk synonymordbok, för att det ska gå lättare att andas. Vid läggningen ville han byta kudde med mig (Gabriel alltså, inte hans pappa), och inte går det att slita den ifrån honom nu. Jag får stå ut med reservkudden.
1 kommentar:
Stackars lilla Gabriel o stackars er föräldrar med all er bekymring. Låter förnuftigt att be om en immunförsvarsutredning. Lycka till! Kram, Elise
Skicka en kommentar