Vet ni: jag har varit på skrivarkurs och är andlös över allt som den gav. Tre gåvor har jag fått:
1) Några ord i kön till middagen. "Men du har ju allt redan! Varför gör du det inte klart?" Det som skiljer mig från dem som har gett ut böcker är att de har gjort färdigt sitt projekt och släppt texten ifrån sig. Och det som hindrar mig från att vara där är jag själv.
2) Vetskapen om att jag inte faller när jag lägger ner skölden. Tvärtom: det är då jag får en starkare ryggrad. Det här låter så banalt att det är lite pinsamt, men det ska sägas ändå. Visserligen var vi alla där för att visa oss för varandra. Det var inte för inte som kursen hette Skriv din själ. Och det blir lite speciellt att umgås tätt inpå varandra i två dygn, och veta att gruppen löses upp sedan och ingen behöver någonsin återkomma till det jag sa och gjorde då. Men ändå. Det här gäller inte bara då.
3) Acceptans. Jag är den jag är, och jag är där jag är just nu. Ingen annanstans, och ingen annan. Det går inte att ändra på. Det bara är så.
Bästa kursledarna var det också: Maria Küchen och Lars Björklund. I ett fnissigt och ljuvligt samspel med varandra. Allt går att göra! Det är din text! Och bara Sigtunastiftelsens miljö: en kokong att gosa ner sig i, samtidigt som himlen känns ofattbart hög. Bästa deltagarna, som öppnade utrymmen för varandra och lockade fram texter som brann. Mjuka ögon, välvilja. Prestationsångesten som dök upp när jag insåg att några rejält etablerade författare också deltog på kursen försvann rätt snabbt. De är tydligen människor, de med. Kanske var julbordet väl överdådigt, dock. Kanske kunde stället vara något mindre lyxigt, så att fler kunde få tillgång till den fristad det är?
Men å, vad jag är nöjd. Mycket skrivet, mycket tänkt, mycket pratat. Och långa sjumilakliv framåt för min egen del.
(PS: det var nära att det inte blev något alls av med det här, som jag hade bokat någon gång i slutet av augusti. Gabriel fick hög feber igen. 40 grader som inte gick ner trots medicin. Feberyrsel natten till fredagen. Så det blev ett besök på stammissjukhuset, Astrid Lindgren. Hög snabbsänka igen, lungröntgen och antibiotika efter många tecken på något bakteriellt på gång. Men barnvakter kom och J kom hem från jobbet, så att jag kom iväg på kvällen med bara ett par timmars försening. Nu verkar han i stort sett bra, lillskrutten, men det blir inget dagis på hela veckan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar