Jag har några få sidor kvar i Morgongåvan av Susanne Boll. Men jag vill inte riktigt komma till sista sidan - vill stanna kvar i den fiktiva världen lite till. Karaktärsstarkt av mig, vill jag betona, för det är inte lite spännande.
Den här boken är lättläst, och i början hakade jag upp mig på enkelheten. "Det ska vara svårt för att vara bra" är en inställning jag har i mig. Så småningom sögs jag in helt i berättelsen. Det beror både på handlingen i sig men framför allt, tänkte jag på tåget på vägen hem idag, på att den berättar om många olika personer i olika livssituationer med fokus på hur de skyddar sig själva. De skyddar sig genom vilka livsval de gör, vilket umgänge de har, vad de pratar om. Huvudpersonen gäller det i väldigt hög grad för, men det är inte det som talar starkast till mig. Viktigare känns det när det gäller de övriga. Birgitta, Lisa, Peter, Dagmar, Nathalie, Carl-Johan. Jag tycker om dem, fast de beter sig illa. Särskilt Peter lär jag mig en hel del av.
Ett lästips, helt enkelt. Och den peppar dessutom mig att få klart något av mina egna romanprojekt. Det går att lämna över manuset för lektörsläsning sedan, har jag ju lärt mig - jag behöver inte kämpa ensam på egen hand tills det känns perfekt. Den här boken är utgiven hos Vulkan, och alltså inte antagen av något regelrätt förlag. Nästa bok av Susanne Boll ska ges ut snart, på förlag.
Uppdatering 26 januari: Nu har jag läst färdigt. Det kom in ännu fler trådar på slutet, och jag är imponerad av den intrikata sammanflätningen. Och så kan jag inte låta bli att tänka på den senaste tidens debatt om Anna W och Felicia F . Mamman, med en snygg fasad men med alkoholism och förtryck bakom stängda dörrar. Barnet, som hela livet saknar sin frånvarande far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar