När jag gick på fotokurs och fick i uppdrag att fotografera människor på stan, och nu senast på skrivprat med Ann Ljungberg, kände jag för första gången någonsin - förutom när jag ska underteckna restaurangnotor för jobbets räkning - att jag behöver visitkort.
För att skapa nätverk, det där uttrycket som jag har avskytt. För att jag varit så inställd på att skydda mig själv snarare än på att visa vem jag är. Och jag lär mig hela tiden. På ett lunchseminarium på LO-TCO Biståndsnämnd idag testade jag nya strategier, och lunchen blev mer givande än jag någonsin trott. Såklart. Att vara den jag är räcker så otroligt långt. Att jag inte har fattat det förut.
Visitkort är plättlätt att fixa. Här är de till och med gratis, även om de kanske inte är världens snyggaste. Men vad ska jag skriva på dem, vart ska jag hänvisa folk? En mejladress bara, räcker det?
Jag tänker att det kanske är det jag ska ha min "officiella blogg" till. Nu bygger jag lite, och testar. Klart lättare med en tydlig idé än utan, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar