Nancy Lambs bok The Writer´s Guide to Crafting Stories for Children handlar om "crafting" som ett hantverk, och en konst, en förmåga. Den dignar av gör-så-här-listor, sånt som jag har en tendens att bli trotsigt motvillig av. Men de här listorna gillar jag. På Roslagsbanan, medan jag satt och läste, kom jag på varför. Det är för att Lambs fokus ligger på psykologi. Hur funkar jag som skribent egentligen, vad motiverar mig? Vad motiverar mina karaktärer? Vilken förändring och utveckling sker, vilka konflikter finns, vad bubblar under ytan - alla dessa funderingar som jag älskar, fast med en fast ram och struktur omkring dem.
Reactions to events come in four basic flavours:(sid 92-93)
- Emotions
- Thought
- Decision
- Action
One thing leads to another that leads to another.
Självklart! Men det händer inte så sällan att jag tänker "så lätt kan det väl inte vara, jag ska göra en mer komplicerad historia än så." En historia där jag inte följer några som helst råd. Men då blir det väldigt svårt att konstruera en berättelse, har jag märkt.
Det ultimata beviset på att jag är övertygad av det Lamb skriver: Jag kommer att göra en detaljerad struktur över bokens innehåll, vad som ska hända. Annars brukar jag hävda att jag tycker det är tråkigt att skriva så, att min kreativa process kommer av sig. Men, med den självinsikt jag långsamt lyckas bygga upp: jag är inte en person som svävar iväg ut i ingenstans, helt utan kontroll, utan jag trivs bäst med att ha en helhet och struktur. Ändå har jag inbillat mig att jag skriver bäst när jag har ett helt spontant upplägg för att skriva en bok. Varför skulle det vara så totalt annorlunda än allt annat jag gör?
Här går det att läsa om Nancy Lamb och fler lovord om hennes böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar