Som informatör, f d retorikstudent och "allmän språkmänniska" tänkte jag denna gång göra det jag alltför sällan gör: skicka ett mejl och kommentera språkbruket. Om ni vill få folk att göra något på riktigt: använd inte ordet måste! Det är dåligt när man riktar sig till barn (säger jag som mamma till en trotsig 4-åring) och det är ännu sämre när man riktar sig till självständigt tänkande vuxna. Jag personligen struntar i innehållet helt när jag får ett mejl som innehåller ordet "måste" i ämnesraden, och jag tror mig veta att jag är långt ifrån ensam. Allt vi måste är att dö, i övrigt ingenting. Man kan vilja, behöva o s v - men man måste inte.
Jag fick ett medhållande svar. Det mest positiva i alltihop var att jag gick igång på att formulera ett budskap, och började fundera på hur jag skulle ha utformat hela nyhetsbrevet. Hur hade jag tänkt, och hur hade jag löst uppgiften? Kanske är det inte kört för mig som informatör ändå. Kanske är jag bara på fel plats, med för mycket sälj och hitta-klatschiga-förmåner-i-tiden, istället för att få prata om något med mening och innehåll. När meningen får allt mindre plats – då kommer jag inte till min rätt.
Och en annan positiv sak var att jag äntligen skickade iväg några andra mejl med frågor till företag vars produkter jag har synpunkter på. Bra att få lite nytta av sin irritation!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar