Jaha, så är storbarnet alltså i den åldern då tjejer ska ha en bästis, leka ytterst intrikata lekar och börja prata hemlisar bakom ryggen på varandra. Suck. Ibland är det ett problem att ha ett barn som är rakt på sak, säger vad hon tänker och vill göra det hon har lust med just då.
Hon är social till max, tar kontakt med alla. Men just det sticker kanske i ögonen på dem som börjat anpassa sig till gruppnormer och förstå att alltför självständigt agerande kan vara "dåligt" i andras ögon, och få negativa konsekvenser även för en själv. Den som kommer ny till dagis och kräver att få sätta reglerna för en lek får onda ögat på sig.
Det har inte varit så lätt att komma in i gruppen på nya dagiset. Såklart är det den sämsta tänkbara tiden på året, vilket jag inte alls tänkte på - men så här precis före sommarlovet vill man bara leka klart med sina invanda kompisar innan de försvinner bort till sommarstugor och annat. Dessutom är det många sexåringar som slutar. Varför ska man då bry sig om att lära känna en ny och ibland kanske alltför dominant tjej?
Så plågsamt att se henne ledsen, inte så tårarna rinner men genuint nedstämd, över att hon "inte har fått några kompisar" och att grannbarnen hellre vill leka med sina gamla vänner.
Jo, jag tror också att det kommer så småningom, det där med kompisarna. Är bara lite orolig för att de kommer först när Minna börjat vika sig och ge efter. Bli någon annan för att passa in. Bli snäll, tyst och söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar