Frågan är: är det jag som är en monstermamma som ställer extremt höga krav på mina barn - eller är det alla andra som curlar absurt mycket?
Är det konstigt att förvänta sig att en femåring ska kunna gå 15 minuter i promenadtakt till förskolan, och hem igen på eftermiddagen? Mina Komet-kollegor verkade i alla fall tycka det. Det kom diverse förslag om att sätta henne i vagn (en femåring...?), skjutsa henne i pulka, leka små lekar längs hela vägen. Men framför allt verkade alla tycka "ojoj, stackars barn".
Däremot kan man skjutsa sitt barn i bil de 500 meterna till gympasalen för en timmes intensiv träning. Man kan stressa hysteriskt efter dagis för att trycka in en macka i barnet innan man ska skjutsa iväg det till dans/ridning/kör/whatever aktivitet man ska ha. Sånt är stärkande på alla sätt.
Och vad gör man om bilen råkar gå sönder? Överlever man ens då?
Nä, jag vet inte. Ibland förstår jag mig inte på invånarna i den här kommunen. Ursäkta utbrottet - jag skyller på den stundande fullmånen.
1 kommentar:
Jag är på din sida! Det enda som hindrar mig från att låta E gå till förskolan är den jäkla tidsbristen!!! För jag vill ju inte tjata hela vägen och jag har för bråttom för att inte tjata. Vi kör dock dubbelvagn och ibland försöker jag få henne att skjuta på vagnen i stället, i alla fall korta stunder. Förutom att det är ett krav jag absolut tycker man kan ställa på en femåring (jag menar femåringar ÄR väl i princip rörelse och kroppskontroll?) så är jag övertygad om att det ger dem ett bättre självförtroende att få en ordentlig promenad varje dag!! INgen ser stoltare ut än E när hon cyklar till och från dagis och hon skulle säkert vara stolt över promenaden om vi bara hann med den! STÅ PÅ DIG!
Skicka en kommentar