Jag har gjort det. Tagit avsked. Och det är som om någon har slitit bort en bit från mig. Efter så lång tid. Saknaden är stor: efter det gemensamma, den värld vi har delat.
Nej, jag har inte genomgått en skilsmässa i den vanliga bemärkelsen. Men jag har läst ut Margaret Atwoods Syndaflodens år, och det är så smärtsamt att lämna den berättelsens värld. Att lämna Ren, Toby och de andra åt sitt öde tillsammans med lammlejer och bjunkar. Tänk att det går: att förmedla bilderna, levandegöra scenerna och människorna, bara genom ord på papper.
Den är fantastisk, berättelsen. Jag lever fortfarande i den, två dagar efter att jag slutat läsa. Den är grym, varnande, deprimerande, mänsklig, hoppfull, underbar.
Måste nog läsa om den på engelska. Snart.
3 kommentarer:
Å jag ska läsa. Har alltid velat läsa henne, men inte kommit igång. Det här låter lovande!
Har du läst hennes Oryx & Crake? Om inte så tror jag att den kan mildra sorgen. Den är egentligen före Syndaflodens år.
Jo, jag har läst Oryx & Crake. Men funderar på att läsa om den också, för det var länge sen. Har den stående i bokhyllan, tror jag.
Skicka en kommentar