Det glittrar från alla ljuslågor på kyrkogården. Var och en för minst en människa som kommit, varit och lämnat. Var och en för minst en relation.
Så är vi ihopvävda, allihop, i en väv som spinns vidare, vidare.
Att stanna i det. Och att få röra vid någon, och bli berörd, så att huden, sinnet och hela världen vidgas.
Kanske är det det som är livet, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar