Terroristrättegång (tänker jag inte ens länka till) och tårtaffären är det som det pratas om överallt. Jag vill prata om att kulturministern blir hånad och utskrattad för att hon inte reagerade omedelbart och tog avstånd från själva iscensättningen.
Jag förstår dem som känner sig personligen kränkta. Och det ser hemskt osmakligt ut på filmsnutten som visas på nyheterna - vem vill skära i den tårtan, än mindre äta den, när man sitter i TV-soffan och tittar på? Klart det hade varit bättre om hon hade låtit bli. Men jag har svårt att förstå dem som hånar och skrattar ut, och är helt övertygade om att de själva skulle ha agerat annorlunda.
Kanske finns det ett samband mellan de här två nutidshändelserna. Att medvetet håna och skratta ut tror jag kan få oerhört mycket ont som konsekvens. Kanske kan det till och med vara en av orsakerna som tillsammans med andra gör att någon slutar som massmördare.
Att däremot bli överraskad och göra något som man i efterhand ångrar och tänker att "jag borde ha gjort annorlunda": det är att vara mänsklig. Tycker jag.
Så här tänker jag, just nu. Det är laddade frågor om ämnen som betyder väldigt olika saker för olika personer. Och jag utger mig inte för att ha rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar