Idag trodde jag att jag var på väg att göra det. Diabetes är ju en lömsk sjukdom som fortfarande gör många människor blinda. Och när jag plötsligt fick en massa flimrande fläckar och zigzagmönster i synfältet, på väg hem från vår underbara förmiddagsutflykt längs strandpromenaden, tänkte jag "nu är det kört". Det gav inte med sig, och jag försökte hålla skenet uppe medan jag fick med mig barnen och rullade vagnen hemåt. Flimrandet fortsatte, flyttade sig, men la sig inte. Alla dessa anteckningar jag gjort, alla dagböcker, allt - jag kommer inte att kunna läsa det. Barnen - jag kommer inte att kunna se dem. Johans bilder kommer jag inte att kunna se.
Efter ett besök på ögonakuten känner jag mig tryggt förvissad om att det "bara" var ögonmigrän, eller migrän med aurasymtom som det heter på finare språk. Orsak: jag gissar på stress. Nu igen.
Att det kommer varningssignaler är i sig inget nytt, men när det gäller migrän är jag definitivt debutant.
Foto taget vid strandpromenaden i Vallentuna på förmiddagen idag. Ett av de sista jag fick till innan det började flimra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar