Imorgon - 22 år senare

Idag är det Earth Day, tror jag. Inte för att jag vet vad det betyder i praktiken: vi har varit på återvinningsstationen och lämnat elskrot. Jag tycker fortfarande att DN:s reportage om elåtervinning, från 21 februari, har en helt galen vinkling. Rubriken är "Stockholmare sämst på elåtervinning", och det utifrån att de lämnar in färre kg/person och år för återvinning än invånarna gör på andra platser i landet.

"Per person innebär det att vi gjorde oss av med nästan tio elektroniska apparater förra året. – Det visar att vi tillsammans med Norge är världsledande inom elektronikåtervinning."

Det gäller alltså att köpa och sedan återvinna så mycket som möjligt, för att hamna bra i statistiken? Kan det inte vara smartare att bara köpa sånt man behöver? Tycker siffran måste relateras till hur mycket folk köper för att den ska säga något alls.

De senaste dagarna har jag läst in mig på allt som rör jordbruksproduktion, ekologisk växthusodling och självhushållning, energi och biologisk avloppsrening. Det är lätt att nörda in totalt när man håller på med en bok, inser jag.

Det mesta hittar jag på nätet. Men i minnet dök den här boken upp, som jag hittade i bokhyllan och började bläddra i. Utgåvan är från 1990, och jag undrar om jag inte köpte den samma år som den kom ut. Nu har 22 år gått sedan dess. De viktiga strategier som det talas om i boken - minskad köttkonsumtion, omställning till andra energikällor, ändrade konsumtionsvanor - har blivit verklighet i dagliga informationskanaler först nu, känns det som. Undrar hur många år till som ska gå innan texterna i boken blir helt inaktuella?

Boken är full av understrykningar. Det jag har strukit under är framför allt sånt som handlar om maktbalans, och sakförhållanden som krockar med varandra. Mm, det är väl så, helt enkelt: that´s where my heart is. Fortfarande.