Nu ska jag dela med mig av ett av de sämsta råd jag någonsin har fått:
Se till att bli hel som människa först. Innan du gör något.
Den som sa det var en i mina ögon klok och erfaren person som hade mycket av det jag ville ha. Hen var dels regissör (i en tid när teater var en stor del av mitt liv), dels utbildad medlare i konflikter (i en tid när jag siktade på att ägna mitt liv åt att på något sätt minska våldet i världen).
Men rådet var fullständigt värdelöst.
Vad är det att vara en hel människa? Hur vet man när man nått dit? Och varför får bara de hela människorna chansen att bidra? Tänk om jag aldrig någonsin når till punkten där jag känner mig hel - har jag då gått och väntat hela livet förgäves?
Jag tror att det bästa sättet att hela sig själv som människa - om det nu finns något sådant - är att acceptera att jag är full av glapp mellan det jag skulle vilja och det jag gör, men att det är så det är att vara människa. Jag lär mig. Jag testar. Trevar mig fram, frågar om råd, letar efter bilder och pusselbitar. Delar med mig där jag kan. Och det är genom just testandet som jag är människa.
(Inte vet jag om det är något bra råd, det heller. Men det passar bättre ihop med det som jag tror att livet handlar om. Det som jag skulle vilja förmedla till mina barn.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar