Den där känslan av tidsåldrar som passerar, av människors liv som strömmar igenom varandras, brukar ofta drabba mig i kyrkor jag tycker om. I fredags var jag i en sådan, nämligen Lemlands kyrka på Åland. Och då blir jag liksom andäktig inför alla tankar som tänkts, känslor som upplevts och insikter som gjorts. Och som den kyrkan fått ta del av under de senaste 750 åren, ungefär.
Det är i det stora perspektivet. I det lilla blir jag andäktig inför Minna som 18 månader gammal känner igen en karta av Åland jämfört med andra kartor. Att människan är konstruerad på ett så otroligt smart sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar