Vilken kväll, så skön. Gångvägen runt kullen vid mitt hus är full av folk som åker inlines, tränar hundar och promenerar. Och i luften flyger trollsländor som man närapå krockar med.
I huvudet summerar jag min sommarledighet. Det största beslutet är nog det att jag inte ska bli präst. ("Ska" är kanske för mycket sagt. Men jag tror inte längre att jag ska det.) Igår berättade jag på jobbet, och det kändes jättebra. Rätt.
Därmed kan ett av mina stora dåliga samveten och tyngder fara och flyga. Och jag kan tro utan att behöva fundera på vad jag borde tro. Slippa känna mig tvungen att i alla lägen försvara kyrkan och förklara min längtan till prästyrket. Slippa vara tvungen, helt enkelt.
Kom att tänka på sinnesrobönen:
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar