Okej då, allt är inte bara harmoni i föräldraledighetstillvaron. Det finns dagar när man får hysteriska trött-skratt-sammanbrott vid middagsbordet. Igår var en sådan dag. J råkade säga fel och sa "flyttmåne" istället för fullmåne, men ordet sätter fingret på läget i familjen just nu. Det är fullmåne, utvecklingsfaser, utarbetad make, sönderskriken maka och flyttångest om vartannat. Sen fortsatte skrattanfallen när Minna betraktade de dubblerade spegelbilderna av hennes ben i ugnsluckan.
- Undrar vems de två andra benen är, sa hon.
- Storasysters! utropade jag triumferande och bröt ihop fullständigt i ett skrattanfall.
Bakgrund: just nu håller jag på att bli galen på Minnas låtsaskompisar som tar över all form av kommunikation. Den mest dominerande är "storasyster" som dyker upp i alla tänkbara och otänkbara sammanhang. Jämt är det storasyster som ska göra något, tillåter något otillåtet, är extra stor eller extra liten, och alltid finns det något att berätta om henne. Om några veckor kommer jag garanterat att skratta åt det, men kombinationen av bebisens skrikanfall och Minnas outtröttliga och högljudda pratande om storasysters vedermödor från 7 på morgonen till 20 på kvällen gör att man blir... trött.
Just nu sover dock båda två, kanske lite fullmånepåverkade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar