Jag har ju glömt att rapportera: vid andra besöket på amningsmottagningen konstaterade barnmorskan att det inte verkade vara någon idé att bråka med Gabriel, han hade liksom bestämt sig. Så här pumpas, kokas och flaskmatas det för fullt. Det blir ett ganska tajt schema att hinna med alla de momenten: om man inte matar så finns det alltid något annat matrelaterat att ägna sig åt. Å andra sidan känner jag mig fånigt nog stolt över att föda mitt barn med egenproducerad mat. Hade inte trott att jag skulle ägna mig åt sådana biologistfasoner, men känslorna är ju som de är.
2 kommentarer:
Vilken hjältinna du är som orkar med att pumpa och flaskmata. Jag är imponerad!!
Hm, hjältinna vet jag väl inte - flaskmatandet har jag inte direkt något val med. Och en klar fördel är ju att även pappa kan mata! När det gäller pumpning är det så fascinerande att se att min kropp kan producera nästan en liter mat per dygn, bara det är motivation att fortsätta. Och så får jag en massa bra amningshormoner som gör att jag blir piggare. Trodde inte att jag skulle bli en sådan bröstmjölksfantast, men man upphör aldrig att förvånas...
Skicka en kommentar