En gång för tusen år sen läste jag en kurs i miljö- och utvecklingsstudier i Uppsala. Vi satt i hus som knappt var inrett när kursen började, och när de hade målat alltihop med miljövänlig färg fick jag sån huvudvärk att jag knappt kunde vara där. Vi var väl ett 30-tal personer kanske som sprang omkring i det där huset.
Jag googlade på namnet Cemus idag. Det är en hel värld numera. Jättekul! Fast lite avundsjuk blir jag också. Tänk vilka chanser de har, ungdomarna.
(Tanten har talat.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar