Sorry, nu kommer ett jobbigt inlägg. Jag har läst ut boken Eating animals. Det var plågsamt. Men jag fick en rejäl omgång insikter. Folk tror att jag inte äter kött för att jag "tycker synd om djuren", eftersom jag säger att jag inte äter kött på grund av djurfabrikerna. Fast de flesta tror att jag hakar upp mig på att djuren dödas. Nej: det jag hakar upp mig på är att de lever ett sådant icke-liv. Att de s k konventionellt framavlade djuren inte kan tillfredsställa några som helst av sina behov (att vara i en stabil social flock, att få vara med sina ungar, att få ha strö på golvet om man är en gris - som har samma psykologiska utvecklingsnivå som en hund). Exemplen är oändliga. Safran Foer beskriver det tusen gånger bättre. Och hans filosofiska, etiska, kulturella och existentiella resonemang är fantastiska. Jag tror att jag tar särskilt illa vid mig nu, när jag läst lite psykologi. När jag vet att behov, signalsubstanser och hela paketet inte skiljer sig så värst mycket från våra egna.
Grejen är att jag tyckte att jag gjorde mitt genom att inte äta kött (nästan - fiskätandet har jag fortfarande inte lagt ner, men ska jobba på det). Jag hade så fel. Vad hjälper det, när djuren fortsätter gå omkring i de där låsta barackerna och inte få tillgång till dagsljus under hela sitt liv? Bara för att vi ska få äta dem sen. Bara för att det handlar om pengar. En industri, vinstmaximerad in i minsta detalj: antal timmars belysning, antal levnadsdygn, antal djur per kvadratmeter.
Tänker du på vad du äter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar