Och både denna dag och gårdagen har vi ägnat åt sjukhusbesök med Gabriel, igen. Hög feber, bara att åka in enligt Sjukvårdsupplysningen eftersom det gått så kort tid sedan den förra sjukhusvistelsen. Så det blev Astrid Lindgrens barnsjukhus kl 15-22 igår, och uppföljande besök kl 11-14 idag. Gabriel är nu rätt trött på folk som petar honom i öronen, sticker honom i händer, armar och fingrar, kräver att han ska kissa i en mugg eller vill att han ska inhalera adrenalin. Men han pratar om fjärilar och helikoptrar, hästar och "ditåt". Så många ord!
En sak blev av enligt planerna denna helg: familjepromenad med lite fotograferande. Nej, förresten, två: hemtentafrågan är inskickad också. I övrigt blev allt väldigt annorlunda.
Jag tänker att jag borde ha långsiktiga planer för mitt liv, med mål och delmål. Skapa en väldigt strukturerad blogg. Ha ordning och reda hemma med fack för saker och ting. Skriva en roman utifrån en disposition, kanske ett fint lappsystem med en lapp för varje kapitel. Men det misslyckas liksom hela tiden, av olika skäl. Jag vet inte riktigt om jag borde gräma mig över det eller låta bli.
Det jag undrar är framför allt: lyckas andra sätta upp sina långsiktiga mål, organisera sina hem utan ångest, vara nöjda med att gå till sina jobb och bli uppskattade för det, tänka långsiktig karriär och se framför sig hur livet ska se ut om ett år? Är det mig det beror på att jag ständigt misslyckas med det där långsiktiga och organiserade? Litegrann är det nog en total omdisposition av min självbild som äger rum. Jag, som alltid har tänkt att jag är en organiserad och effektiv människa. Istället känns det som om jag går runt i cirklar, gång på gång. Biter mig själv i svansen.
Lätt är det att skylla på andra, och se dem som bovar i dramat. Det är faktorer utanför mig själv som gör att jag inte hinner, inte förmår. Men jag tror att jag gör det lite väl enkelt (eller svårt) för mig genom att tänka så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar