I början gick det mest ut på att försöka svara upp mot förväntningar på mat, trygghet och sömn. Idag skrattade Gabriel stort när jag busade med honom. Blicken är annorlunda, kroppsspråket likaså. Men det gälla skriket är detsamma... puh.
Jodå, jag ägnar mig åt världen utanför bubblan också. Debattprogram om situationen i Irak, kommunernas ekonomi och terroristhot mot Lars Vilks (Nimis tycker jag väldigt mycket om). Men allt hamnar lite i skuggan av bebisen. Björn Ranelid beskriver det bra.
1 kommentar:
Åh såå söt han är!! Hoppas snart få se några gulliga o/eller roliga syskonfoton också. Kram, Elise
Skicka en kommentar