Att vara samtalsledare för gruppsamtalen under en jobbkonferens där man själv sågar själva konferensupplägget är inte riktigt drömuppgiften. Men det har jag gjort idag. Efter att vi grävt ner oss i var vi befinner oss i förändringsprocessen och hur det känns att vara där i ett antal timmar kom vi äntligen till något mer konkret: vilket stöd var och en av oss behöver för att ta ett extra kliv framåt. Äntligen.
Lättad efter att dagen var slut satte jag på mobilen, fick ett glatt pling som svar och hoppades på ett trevligt kompis-sms eller gulligt kärleks-sms. Istället skriver min man "Uppsagd på grund av arbetsbrist". Förutom alla praktiska funderingar som det förstås leder till hade hans fack inte sagt ett dyft om att varsel lagts och att förhandlingar pågick. Där fick jag för att jag efter åratal av tjat hade lyckats övertyga min man om att gå med i facket. Vad fick han för det? Pinsamt dåligt.
Inte en dag att lista bland de allra bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar