onsdag 8 april 2009

Själavårda kollegor... nja

Mina kollegor frågade mig för några dagar sedan på fikarasten om jag har lust att ha själavårdspass för dem under vår nästa jobbkonferens. Hm... det fick mig lite ställd. Själavård i Svenska kyrkans anda på en jobbkonferens? Sen kom en smart kollega på att det nog inte är så smart att själavårda någon som man känner väldigt väl i en annan roll, och det är vad jag förstår ett vanligt professionellt förhållningssätt. (Undrar dock hur man gör i en riktigt liten församling - vad finns det att välja på?)

Men, och det största skälet att jag verkligen inte vill: jag har ju åratal kvar innan jag är färdig.

Däremot kan jag inte låta bli att släppa tankarna på vad de trodde att det skulle bli. Vad har de för förväntningar och förhoppningar på mig i ett sådant sammanhang? Det vore otroligt spännande att få veta. Och, vad skulle jag faktiskt kunna bidra med?

Kanske var den kollega som idag avslöjade en relationskris allra mest angelägen om att få själavård.

1 kommentar:

Jenny sa...

Men ändå - vilket förtroende. Vad härligt att du fick frågan! Ni kan ju kanske göra någon relationsövning gemensamt snarare än att du ska hålla i någon egen övning - jag kan hålla med om att det där antagligen är bra att hålla skilt åt, så långt det är möjligt. Men någon övning om hur ni gemensamt skapar ett öppet klimat där alla har plats att vara människor - också. Inte vet jag - spånar fritt bara!