Polleneländet är över oss. Jag fattar inte att kroppen inte kan förstå vad den ska göra när träden börjar slå ut. "Hilfe, rädda mig, jag går under" känns som en ganska malplacerad reaktion när min arma vinterslitna kropp istället borde brista ut i glädjetjut.
Men ögonen reagerar rätt i alla fall, och sådant kan man glädja sig över. Sprudlande grönt åt alla möjliga håll. Jag har tänkt en del på ett inlägg som Jenny skrev för några dagar sedan, om hur hon som barn funderade över om andra människor såg färgen blått precis som hon. Precis likadana tankar har jag haft, och har nog fortfarande inte släppt dem, ärligt talat. En annan relevant fråga i sammanhanget: varför är grönt just grönt, och inte blått eller rött? När jag ställde den frågan till en studiekompis undrade hon om jag kanske tänkte lite för mycket. Nej då, hävdar jag bestämt, det är snarare många andra som tänker för lite.
1 kommentar:
Hej vännen! När jag var i Stavanger m L så såg jag en film om kvatumfysik o trött som jag var då så fick jag nog inte med mig hälften. Det är en sådan där film man måste se flera ggr. Men du hade nog älskat den, absolut! Kan ta reda på namnet ifall du vill. Min kompis i Stavanger är lärare i bl a fysik o hon är ganska "alternativ" så det ger många goda samtal. Problemet är att hon inte är så pratsam o jag har blivit dåligare på att dra igång folk, kanske för att jag är inne i den där ngt snäva småbarnsförälder-tänkandet. Men flera ungar så får det inte plats så mkt funderande längre.
Kram, Elise
Skicka en kommentar