Ja, det har sannerligen varit en helg då jag känt att jag lever på riktigt. Hur gör folk som har mer än ett barn, när den ena är i trotsåldern så pass att man blir retad till vansinne?
Jag har förstått att det finns barn som är mer lämpade som förstagångsbarn än min sötis, men ändå...
En cykel har jag köpt i alla fall, och ett dop har vi varit på. I övrigt har jag argumenterat, hållt fast, stängt in, hotat, mutat, varit sur och irriterad, försökt hitta på roliga saker men fått nada tillbaka. Är rejält trött på den där distade, ointresserade tonårsblicken som finns på min treåring.
Måtte de här trotsdagarna vara över snart!
1 kommentar:
Det min vardag det, hej o hå
Elise
Skicka en kommentar